Om vidare intresse eller övriga frågor och funderingar finns, efter att ni läst, är det bara att höra av sig så svarar jag snarast möjligt.
// Linda D Rönsen
Här kommer en liten “bra att veta-text”.
Jag har valt att sätta ihop detta häfte med delar av min egen erfarenhet, med vänners och kollegors erfarenhet och med en del hämtat från allmänt tillgänglig information. Jag är alltid noga med att bara hämta info från kända och mycket trovärdiga källor.
Alla källor samt ägare av en del bildmaterial mm nämns på sista sidan.
God läsning!
Fem snabba fakta kring kaninen:
🐰 Färdig kaninmat från en del ledande gnagarmatsfabrikat är den absolut sämsta maten för kaninens mage.
🐰 Kaniner är kolonidjur som trivs bäst i par eller i grupp.
🐰 Kaniner kan bli så tama att de följer matte och husse överallt frivilligt.
🐰 Kaniner har tänder som växer hela livet och behöver gnaga ner de på tex fruktträdsgrenar.
🐰 Kaniner kan avlida om de äter allt för varierad kost! Ett bra torrt grovt hö är egentligen allt en kanin behöver, samt att få äta delar av sitt eget bajs.
Del 1: När kaniner byter hem.
Del 2: Rumsrenhet.
Del 3. Foderlära: A och O om man vill ha en glad långlivad kanin.
Del 4. Miljö och utrymme.
Del 5. Umgänge mellan kaniner.
Del 1: När kaniner flyttar/byter hem.
När det lilla knytet först flyttat in kan de nästkommande två veckorna kännas lite tufft för den.
Allt är nytt! Lukter, intryck och ljud den aldrig erfarit förr haglar oavbrutet även när inte vi som människor kanske tror det. Och mamma är helt plötsligt långt borta. Kanske även syskon och kompisar som tidigare har ingått i dess grupp. Det är därför viktigt att ha väldigt stort tålamod nu, och ge ungen extra mycket närhet och ömhet.
Försök att inte kräv för mycket av er nya lilla familjemedlem i början och ha tålamod med att den kanske behöver få gå undan och vila mellan varven i sin egna trygga lilla vrå.
Lämna aldrig, aldrig någonsin, kaninen i händerna på ett litet barn utan att du som förälder är med och ser över hela situationen. Tar barnet hårt i den lille kan det sluta i att både kaninen och barnet får en obehaglig upplevelse. En kanin uppskattar sällan att bli buren i början, men har man tålamod och är försiktig kommer kaninen att på egen hand att komma upp i knät med tiden. Och det väntas massor av gos och närhet för den som inte tvingar fram närheten.
När ni visat kaninen att den inte behöver vara rädd och att den har en trygg miljö hos er så kommer den uppskatta ert sällskap hela tiden.
En kanin som blir tam blir nästan som en liten hund och följer gärna med runt i huset på allt som sker och är aldrig sen att vara nära och visa kärlek till de som är försiktiga och respekterar dess behov och gränser.
Del 2: Rumsrenligheten.
Vill ni att er kanin ska kunna bli rumsren och gå ut och in som hon/han vill mellan sin bur och ert hem kan det vara smart att låta den vara endast i sin bur, där toaletten är, det första dygnet efter flytten. Gärna en hel vecka. Börja sedan ta ut kaninen när det är väldigt lugnt och en stund då och då men inte så länge att den eventuellt behöver tex kissa. När ungefär en vecka har gått kan ni börja låta buren vara öppen så att kaninen kan välja att gå ut själv och börja undersöka sitt nya hem.
Ett tips är också att sätta kaninens hörack över toalettdelen. Kaniner bajsar nämligen oftast när de tuggar. Och kissar gärna i hörn. Det finns en del hörntoaletter att köpa som ni kan ha i det hörn kaninen vill kissa. På så sätt slipper ni städa ut så mycket ur buren vid varje städtillfälle utan bara byta spån och halm i toaletten. En liten plastlåda med inte allt för höga kanter går naturligtvis lika bra.
Städa inte buren kliniskt ren under den första tiden utan låt lite urin och lite pluttar ligga kvar i de hörn kaninen valt att göra sina behov. När ni sedan öppnar och låter kaninen gå ut och in som den vill kommer den automatiskt att gå tillbaka till buren när den har behov av att gå på toaletten.
Det kan också vara smart att bara ge mat i buren. På så sätt minskar risken att er kanin blir en liten tjatig tiggare och att den låter bli att gnaga på annat i huset som den inte bör gnaga på.
Om den ser sin bur som en plats där den får vara ifred att äta, sova och göra sin toalett så kommer den förhoppningsvis att välja just bara buren till dessa avseenden.
Naturlivet behöver den då alltid kunna ha fri passage till buren när den behöver. Och alltid något lämpligt att gnaga på i buren. Läs gärna mer om bra foder nedan.
Del 3: Vad ska kaniner äta?
Kaniner är grovfoderätare vilket innebär att de kan och ska smälta cellulosa med hjälp av sina bakterier i tarmen.
I fångenskap är felutfodring både direkt och indirekt den vanligaste orsaken till sjukdomar på kaniner. Får en kanin för fiberfattig, lättsmält och energirik föda kommer systemet i olag med i första hand mag-tarm rubbningar och allvarliga sjukdomar som trumsjuka och magsäcksöverfyllnad som följd. Även tänderna blir på sikt lidande då de inte slits på rätt sätt. Den har svårt att putsa sig samt att få i sig sin nattavföring som ska ätas direkt från analöppningen. En bra kost till en kanin utgörs till allra största delen utav hö. Kaninen ska äta minst 80-90 % fint hö. Hö måste alltid finnas i obegränsad mängd men det räcker inte att bara se till att hö alltid fylls på.
Man måste dessutom vara mycket restriktiv med att ge andra fodermedel eftersom kaninen kommer att favorisera den mer aptitliga maten och äta för mycket om den får möjlighet att välja själv.
Som komplement till hö är den bästa födan bladgrönt av olika slag. Några exempel på bra bladgrönt är gräs, maskrosor och annat ogräs, blad från fruktträd och andra vanliga lövträd, sallader av det mörka, lite grövre slaget, blaster från olika rotfrukter, broccoliblad samt spenat och mangold. Torka gräs lr annat grönt först i något dygn om du ska ge i större mängder. Och ge ALDRIG mycket färsk föda på en gång, och framför allt inte till ungar.
En viktig del av kosten till en kanin är den egenproducerade nattavföringen som kaninen äter direkt från analöppningen. Dessa små ”pluttar” kommer från blindtarmen och innehåller för kaninen viktiga vitaminer och näringsämnen. Salt- och mineralstenar behövs inte till sällskapskaniner. De kan t.o.m. vara skadliga om en uttråkad kanin gnager för mycket på dem.
Kaninens tänder växer ständigt. Det behöver dem göra för annars hade kaninen slitit ned sina tänder helt när den ätit av det fiberrika gräset. När vi har kaniner hemma så behöver vi tänka på att ge kaninen foder som hjälper till att slipa ned deras tänder lika bra. Grovt hö, fruktgrenar och gnagarpinnar fungerar bra att ge.
Mycket viktigt att tänka på generellt är att alla kaniner är mycket känsliga för tvära foderbyten! Ska ett nytt fodermedel introduceras, ska det göras successivt i till en början mycket liten mängd.
Del 4: Miljö och utrymme.
En kanin kan bo antingen utomhus eller inomhus, men man kan inte växla mellan inomhus och utomhus på högsommar eller genom vintern. En kanin som bor utomhus året runt behöver ett hus som är upphöjt från marken på vintern. En kanin som bara lever i bur bör bo i bur enligt jordbruksverkets mått.
Får kaninen vistas utanför buren dagligen mår den som allra bäst och måtten är endast minimimått. Naturligtvis mår kaninen bäst i så stor bur som möjligt men allra bäst om den får vara frigående och endast använda buren som toalett/matplats. De burar jag har att tillgå är endast godkända som nattbur eller toalettbur. Du bör alltså inte stänga in din kanin i buren permanent utan på sin höjd under “toalettträningsveckan” i början på flytten och sedan inte oftare en enstaka timmar då och då/ nattetid.
Ett kompostgaller fungerar utmärkt som avgränsare om du inte vill bygga egen hage av annat material. Men gör du de rum kaninen kan vistas i “nag-safe” så behöver du egentligen inte galler eller hagar alls. En kanin som är rumsren är gärna med överallt om den får och ju friare den känner sig desto mysigare, mer närgången och social kommer den att bli. Bli inte chockad om den till och med hoppar rakt upp i ditt knä för att visa sin uppskattning och kärlek redan efter några veckor i frihet.
Del 5: Umgänge mellan kaniner.
Du som redan har kanin/kaniner hemma, som den nya individen ska introduceras för, bör vara redo på “vad som helst”.
Kaniner brukar i regel reagera ganska individuellt i nya möten. Medan en kanin kan passa in i gruppen direkt kan nästa gå i fullfjädrat storbråk med alla runt om. Kaninungar brukar dock generellt ha lättare för att anpassa sig i en ny grupp då de oftast tyr sig till en annan kanin naturligt och med en viss portion av respekt och försiktighet.
Du behöver ändå iaktta gruppen noga ett tag innan du lämnar dem helt ensamma.
Även om de till synes kommer överens direkt kan konflikter dyka upp i nästa stund och vill det sig illa slutar det i närkamp som skadar en eller flera parter.
Kaniner är flockdjur, och trivs bra i grupp, men de är också kolonidjur och var individ har ett naturligt behov av att få ha sitt eget lilla krypin och sin egen yta. Om du inreder så att varje kanin har ett eget bo brukar risken för konflikter minska drastiskt.
Som grundregel är det smart att inte ha hanar tillsammans. Inte ens avgränsade varandra heller, helst. Än heller många o-kastrerade honor i en stor grupp, då brunsten kan bygga upp en fasansfull dramatik.
Många anser att det bästa förhållandet uppstår i grupper med honor som växt upp ihop redan från start eller mellan en kastrerad hane och en kastrerad hona. Vill du att din hona ska ha små kaninungar ska du naturligtvis inte kastrera någon av dina kaniner.
Syskon från samma kull tenderar att få starkare relationer än kaniner som inte möts innan. Men om du gärna vill ha syskon med motsatta kön (som för övrigt inte alls är en dålig ide) så kan det vara bäst att först ta hem en hane från en kull, kastrera honom vid 6 månaders ålder, och sedan välja en hona från näst kommande kullar. Alltså en något yngre syster.
Tänk på att aldrig släppa ihop kaniner som inte känner varandra utan att först välja de med varandras doft. Det kan vara bra att dela upp deras boyta med tex kompostgaller eller hage. På så sett kan de nosa på varanra genom gallret och inte göra varandra väldigt illa. Men pass upp! De kan både bita varandra i ansiktet genom stora maskor och faktiskt till och med paras genom galler. Kaniner är mästare på att nå varandra om de verkligen vill. Var alltid med och håll ett öga på dina småttingar. Om de är lugna, och börjar vila bredvid varandra på var sin sida av gallret är det dags att ta bort gallret. Har du två o-kastrerade honor kan det uppstå lite gnabb när brunsten kommer igång men oftast löser de eventuella konflikter genom att hålla sig på var sin kant. Se då till att de har gott om yta att kunna ta avstånd från varandra.
Lycka till!
Har du frågor och funderingar, tveka inte att kontakta mig på davidshemsgarden@gmail.com
Som smådjursuppfödare är jag bland annat registrerad i SKAF och följer jordbruksverkets riktlinjer.
davidshem.blogspot.com
//Linda Demi Rönsen uppfödarnr 02A
0722519663
Källinformation:
Djurskyddet sverige
Sveriges Kanins välfärdsförening
Arken zoo.
Djurkliniken ekön, motala.
Lilla Davidshemsgårdens kaninuppfödning
Kontakt: davidshemsgarden@gmail.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar